Christofer Fjellner

Överenskommelse om uppdateringen av EUs förnybarhetsdirektiv

 

Klimatet är en ödesfråga för vårt samhälle och en stor del av arbetet denna mandatperiod har ägnats åt lagstiftning som ska se till att EU gör sin del av det som behövs för att bekämpa klimatförändringarna. Själva klimatmålen i EU sattes efter att vi nådde en överenskommelse om Parisavtalet för nära två och ett halvt år sedan. Ett av de viktigare målen med tillhörande lagstiftning är att EU måste öka sin andel av energi som är förnybar. Som med all annan klimatpolitik är det viktigaste att den är så effektiv som möjlig. När det kommer till förnybar energi innebär detta att vi måste ha rimliga regler för vad som räknas som förnybart. För vi kan inte ha definitioner av det som räknas som förnybart som är så smala att bara en bråkdel av förnybara energikällor får räknas in i målet.

Nu har äntligen Europaparlamentet och medlemsstaterna nått en överenskommelse om uppdateringen av EUs förnybarhetsdirektiv (även känt som RED II). I direktivet regleras produktionen och främjandet av energi från förnybara källor i EU. En viktig tvistefråga i denna uppdatering av direktivet stod bland annat fokus på utfasning av grödebaserade biodrivmedel och möjligheten att svensk skog räknas som förnybar när den används. Det innebär i praktiken att hållbarhetskriterierna för skoglig biomassa ska vara rimliga och att tallolja räknas som förnybar. Återigen har självbestämmandet över skogen varit i fara under förhandlingarna, likaså att man genom allt för hårda hållbarhetskriterier riskerat det förnybara till förmån för det fossila. Men till slut har man dock landat i en hyfsat bra överenskommelse, det viktigaste är att skogen har klarat sig relativt väl samt att tallolja och stubbar fortfarande räknas som förnybart.

Överenskommelsen innefattar ett bindande mål att man ska nå 32 procent för förnybar energi senast 2030, något som jag tillsammans med min centerpartistiska kollega Fredrick Federley och min irländske kollega Sean Kelly i min borgerliga partigrupp varit pådrivande för. För de länder som vill går det självklart att ha högre ambitioner än så, det viktiga här är att ett ambitiöst minimikrav finns på plats.

Att tallolja fortfarande kommer räknas förnybart bränsle är viktigt för Sverige. Tallolja är en biprodukt från tillverkningen av pappersmassa och fungerar bland annat som ersättning till tung fossil eldningsolja och fossil diesel. Hade tallolja inte längre räknas som förnybara hade det för svensk del inneburit att ungefär hälften av vår inhemska produktion för biodrivmedel försvinner. Det hade varit ett enormt bakslag och de svenska investeringar som har gjorts de senaste åren hade varit förgäves.

Från start har den organiserade miljörörelsen samt socialdemokratiska och miljöpartistiska parlamentsledamöter drivit en hård linje om att begränsa och i vissa fall till och med helt fasa ut biobränslen och bioenergi från skogen. Därutöver har de  drivit att energi från skogen inte längre ska betraktas som förnybar. Det går inte att nog att understryka vilken katastrof det vore för svensk energi- och klimatpolitik om de får sin vilja igenom. Den svenska produktionen och användningen av biodrivmedel och bioenergi skulle påverkas negativt, samtidigt som användningen av fossila bränslen gynnas. Men framförallt skulle det avsevärt minska möjligheterna att nå våra högt uppsatta klimatmål. Därför är jag nöjd att så inte blev fallet och de fick se sig besegrade, det är en viktig vinst för den svenska skogen och för miljön.

Det bästa får aldrig bli det godas fiende. Sedan förslaget kom har jag därför arbetat hårt för att vi ska få rimliga regler för bioenergi och biobränslen.Och med överenskommelsen på plats kan jag konstatera att de värsta hoten mot en stelbent lagstiftning om förnybar energi är borta. Det är en bra överenskommelse som framför allt skyddar det svenska självbestämmandet över skogen.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *