Christofer Fjellner

Protektionisterna tror sig veta bättre än vietnameserna själva

Förra veckan signerades frihandelsavtalet mellan EU och Vietnam. Det är resultatet av tre års hårda och intensiva förhandlingar. Vietnam kan upplevas som en mindre viktig ekonomi men EU är Vietnams viktigaste handelspartner efter Kina och 18 procent av Vietnams export går till EU. Det är ett omfångsrikt avtal som täcker bland annat regler för tjänstehandel, skydd för investeringar, finansiella tjänster och telekom. För Sveriges del innebär detta viktiga möjligheter för bland annat verkstadsindustrin, modebranschen, och hälso- och sjukvårdsbranschen.

Men även om detta är ett bra avtal är det inte perfekt. Ett av problemen är EU:s stränga krav på Vietnam gällande ursprungsregler för textilier. Dagens värdekedjor kräver flexibla ursprungsregler, något som var utgångspunkten i förhandlingarna. Men efter stora påtryckningar från EU för att undvika en allt för stor integrering av den kinesiska textilindustrin, gick Vietnam med på strikta ursprungsregler. I och med detta kommer Vietnam få svårt att importera textila råvaror, utveckla detta till färdiga produkter och sätta stämpeln “Made in Vietnam”.

För att länders ekonomier ska utvecklas och bli mer avancerade är det viktigt att Vietnam tillåts att klättra upp i värdekedjan. Dessa regler går det mycket svårare för landet att dra nytta av mer komplicerade värdekedjor där olika delar av förädlingen sker i olika länder.

Vietnam behöver verkligen hjälp att komma fram i utvecklingen. Och handel är om något vad som behövs för att landet ska fortsätta att kunna utvecklas. Precis som Sverige en gång på 1800-talet tog fart i utvecklingen efter att vi öppnade upp vår handel mot omvärlden, precis som Japans ekonomi tog fart när landet öppnades upp på 1900-talet, på samma sätt kommer den vietnamesiska ekonomin att utvecklas under 2000-talet tack vare ökad handel och öppenhet.

Men varje gång man öppnar upp handeln med ett fattigare land för att driva på utvecklingen i landet kommer vänstern och säger motsatsen. De hävdar att handel hotar mänskliga rättigheter, arbetstagare och miljö och att frihandel sker på befolkningens bekostnad. Men det är ju motsatsen som är sann! För motståndarna spelar det ingen roll att avtalet innehåller bindande skrivningar om skydd för fackliga rättighter, respekt för mänskliga rättigheter, eller miljöskydd. Protektionisterna hittar alltid skäl för att vara just protektionister men de klär det gärna i falska ord om solidaritet med de fattiga.

Det stämmer så väl in i tidigare mönster. När Malala bad om sänkta tullar för Pakistan var man emot. När Ang San Suu Kyi bad om friare handel för Burma var man emot och även nu är man emot trots att vietnameserna är för. Vänstern är duktig på att prata om skuld från kolonialismen men i dag är det vänstern som håller tillbaka de gamla koloniernas utveckling genom att vägra sänka murar med tullar och regleringar.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *