Christofer Fjellner

Rödgröna och SR reducerar klimatfrågan till sifferbingo

I dag publicerade Ekot en “granskning” av klimatpolitiken i EU. Att klimatpolitiken granskas är självklart och bra. Klimatfrågan är en fråga som verkligen kräver gränsöverskridande samarbete på EU-nivå samtidigt som det är en av de viktigaste frågorna för väljarna. Däremot blir det missvisande när en av de mest komplexa frågorna som politiken förväntas hantera reduceras till ett sifferbingo där direkta likhetstecken sätts mellan radikala förslag och klimatvänlighet. Det är både fördummande, felaktigt och vilseledande. Om det vore så enkelt som att föreslå de högsta utsläppsminskningarna på kortast tid hade alla föreslagit 100 procent till i morgon. Olof Palme sade att politik handlar om att vilja. Men också i det här fallet hade han fel. Politik handlar om att göra.

För faktum är att Sverige gör mest i EU och EU mest i världen för att minska utsläppen. Alla svenska partier, kanske med undantag för SD, vill dessutom att EU ska göra mer. Men oavsett hur mycket EU gör – och detta är pudelns kärna – kan Europa inte ensamt lösa klimatfrågan. Sverige står för en promille av världens utsläpp. EU står för mindre än 10 procent. Kina är redan i dag världens nästa största utsläppsland i absoluta tal, och släpper per capita ut mer än EU. Om Sverige eller EU når nollutsläpp i morgon kommer det inte att räcka. Det betyder inte att EU ska sluta föra en ambitiös klimatpolitiken. Däremot att vår klimatpolitik måste förhålla sig till realiteter i vår omvärld.

Om klimatförändringarna är så allvarliga och så akuta som vi gör gällande har vi varken tid eller råd att göra andra insatser än de som gör allra störst skillnad. Sverige och EU måste inte bara föra en politik som snabbt minskar utsläppen, vi måste visa att det går att förena omställningen med en fortsatt ekonomisk utveckling och stärkt konkurrenskraft. Vi måste få andra stora utsläppare som Kina, Indien, USA och Ryssland att vilja följa vårt exempel. Vi kan inte tvinga dem, bara inspirera dem. Det lyckas vi aldrig med om EU:s klimatpolitik uppfattas skada vår ekonomiska tillväxt och försämra välfärden, eller sätter mål som är orealistiska. Det finns fortfarande en del som förnekar detta samband.

Men det går inte att föra en seriös diskussion om klimatpolitiken utan ta hänsyn till kostnadseffektiviteten och det är i det här sammanhanget som klimatmålen och den rödgröna sifferbingon ska diskuteras.

I stället blev SR:s rubrik “Rödgrönarosa partierna driver tuffaste klimatkraven”. Och det säger det mesta att granskningen har använts rakt av som vilken partsinlaga som helst av de rödgröna partierna. Det är inte så konstigt eftersom den fullt ut bekräftar deras världsbild, medan den i princip helt bortser från Moderaternas och borgerlighetens. Det är minst sagt tunt att granska klimatmålen utan att överhuvudtaget sätta dem i sitt sammanhang. Det ger en missvisande bild av klimatpolitiken och gör det nästintill omöjligt för väljarna att skaffa sig en rimlig uppfattning om sakernas tillstånd.

Efter granskningen av klimatpolitiken ser jag fram emot reportagen om andra helt avgörande politikområden inför valet till Europaparlamentet. Migrationspolitiken, lag och ordning och säkerhetspolitiken är några exempel. Med samma beskrivning och samma angreppssätt kan rubrikerna inte landat i något annat än: “Moderaterna mest angelägna om att förhindra terrorism” eller ”Rödgröna partier minst tuffa mot Ryssland”.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *