Christofer Fjellner

Seriöst, hur kan svenska europaparlamentriker vilja avkriminalisera förtal?

Okej, idag börjar alltså den s k Instagramrättegången där två tonårstjejer på Instagram å det grövsta förtalat andra unga tjejer i Göteborgs-området. Samtidigt i en annan del av Europa, i Strasbourg, röstar Europaparlamentet om en rapport om mediafrihet.

Rapporten lyfter givetvis många viktiga aspekter av mediafrihet och hoten mot densamma i Europa. Men som vanligt när vi i Europaparlamentet vill ha åsikter om media i medlemsstaterna blir det tokigt. Mkt tokigt…

I detta fall kräver man i rapporten bland annat att alla medlemsstater ska avkriminalisera förtal – snarast. (se artikel 25) Och håll i er, denna rapport röstade alla svenska europaparlamentariker för (givetvis med undantag för oss moderater och kristdemokraternas Alf Svensson). Tycker inte de att de unga göteborgstjejerna som blivit uthängda med namn, bild och i helt oacceptabla ordalag blivit beskrivna som ”slampor” är brottsoffer?

Och hur kan man efter den senaste tidens debatt om ”näthatet” dra slutsatsen att vi nu bör avkriminalisera förtal?

Juridikprofessorn Mårten Schultz m fl skriver idag en debattartikel i Aftonbladet där han argumenterar väl för att vi bör gå i rakt motsatt riktning.  Att vi för brottsoffrens skull snarare bör se allvarligare på förtalsbrott, att polis och åklagare bör prioritera förtalsbrott högre och att vi lagstiftare bör skärpa lagarna mot förtal. Man kan diskutera om han går för långt när han förefaller vilja låta förtal gå under allmänt åtal, men att som

majoriteten av de svenska europaparlamentarikerna gör, stödja en avkriminalisering av brottet?

Men visst, de kanske inte läste förslaget så noga. Eller de kanske inte hade alla de som förtalas på nätet i åtanke när de röstade för yttrandet som vill avkriminalisera förtal. Men även om de ansåg att det BARA rörde att journalister och media inte borde kunna åtalas, så är det en underlig tankegång. Bör det inte vara brott med ett brottsoffer om en journalist förtalar någon? Och är det något vi bör lära av hur vårt medielandskap förändras så är det att gänserna mellan journalister och media och oss konsumenter och allmänhet är allt annat än tydliga på internet idag.

Så, samtidigt som vi i Sverige har en diskussion om att kanske till och med utvidga ansvaret för media i förtalsfrågor (något man givetvis i sig måste vara försiktig och noggrann med) så yrkar alltså samtliga svenska europaparlamentariker (förutom, återigen, moderaterna och kristdemokraterna) för att avkriminalisera sådana handlingar. Det är allvarligt och ogenomtänkt dels i sak, men sänder också ut dubbla och förvirrade budskap om vilken linje dessa svenska ledamöter vill driva. Jag kan inte tänka mig att deras partier i Sverige driver denna linje. Och Det gör ytterst att man ställer sig frågan: På vems sida står de? Vill de stå upp för dem som utsätts för kränkningar och hat online på riktigt, eller är det bara fluff och retorik? Som lagstiftare måste man ta ett bredare ansvar för helheten, vara konsekvent i hur man driver frågor, och när man trycker på ja- respektive nej-knappen. Pinsamt!

P.S. litar ni inte på mig, se röstprotokollet, sid 31-32 D.S.

zp8497586rq