Christofer Fjellner

Smakmärkning av snus borde inte vara ett problem!

I går presenterades utredningen för Sveriges genomförande av EU:s tobaksdirektiv. Utredaren menar att direktivet tillåter Sverige att smaksätta snus.

Men han menar att vi inte får märka ut vilken smak snuset har på dosan. Det är så dumt så att klockorna stannar. Att det i direktivet inte klart och tydligt står att snus är undantaget märkningskravet beror på en förhandlingsmiss mellan de ansvariga i partigrupperna. Det vet alla vi som var med och beslutade om detta och jag skrev om detta i samband med omröstningen i Europaparlamentet förra året. Jag och Carl Schlyter, som i de enskilda sakfrågorna ofta har olika uppfattning, är eniga om att Sverige utan problem kan fortsätta märka ut snusets smak på dosan, och har utvecklat vår syn på förslaget på Aftonbladet Debatt.

Om man istället hade gått på min linje att helt undanta snus från tobaksdirektivet, förutom från kraven på spårbarhet i artikel 15, hade detta inte varit ett problem. Det hade varit det naturliga och i slutändan var det i praktiken den linjen som segrade. Om man hade gått på min linje direkt hade debatten om Sverige får eller inte får smakmärka snus aldrig kommit upp. Och så här i efterhand är jag rätt övertygad om att alla inser att man borde ha gått på min linje från början. Men det fanns många som ville se en hårdare reglering av snuset, varför gruppernas förhandlare valde att gå en annan väg. Istället för ett generellt undantag valde man att gå in och peta i de enskilda artiklarna. Man undantog snuset från förbudet mot smakreglering, men glömde bort att undanta det även från märkningsförbudet. Man tänkte helt enkelt att det var uppenbart att smakmärkning på snus är tillåtet eftersom smaksättning av snus är tillåtet.

När jag påpekade att den lösningen riskerade att leda till att Sverige kommer att tolka det som att snus får smaksättas, men att smaken inte får märkas ut på dosan kunde alla hålla med om det orimliga i en sådan tolkning. Men många av dem som satt vid förhandlingsbordet tyckte att det var försent att göra ett förtydligande i lagtexten. Dessutom har många av mina europeiska kollegor svårt att förstå att en medlemsstat kan övertolka ett direktiv på det sättet. De flesta länder väljer nämligen att anpassa EU:s direktiv efter de förhållanden som råder i medlemsstaten. Och det är också därför EU-kommissionen väljer att lagstifta med direktiv. Men inte Sverige. I Sverige försöker man ofta följa direktivstexten till punkt och pricka och blundar för konsekvenserna. Många av mina kollegor som satt med vid förhandlingsbordet menade att snus underförstått var undantaget från märkningsförbudet, eftersom det inte omfattades av smakförbudet och tyckte inte att den risk att Sverige tolkade direktivet i en annan riktning var tillräckligt tungt vägande för att öppna upp förhandlingarna på de delar man redan kommit överens om igen. Så här i efterhand kan man väl konstatera att de gjorde bort sig rejält.

För endast Sverige svenska byråkrater har. När utredaren nu föreslagit hur Sverige ska genomföra tobaksdirektivet har han gjort precis det som mina kollegor inte trodde kunde hända. Och konsekvensen av det riskerar att bli att snus får smaksättas, men inte smakmärkas. Men om det verkligen blir så återstår att se. Sverige har möjlighet att välja, och jag förutsätter att regeringen väljer att inte förbjuda smakmärkning. Det skulle vara mycket olyckligt om svenska politiker och myndigheter skulle gå på utredarens linje, istället för att göra en rimlig tolkning av direktivets skrivningar.

Snus

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *