Christofer Fjellner

Sossarna konstruerar sina egna spelregler

Under merparten av 1900-talet styrdes Sverige av Socialdemokraterna. Det har länge varit en del av den socialdemokratiska självbilden att partiet är detsamma som makten. När det 40 år långa socialdemokratiska regeringsinnehavet bröts 1976 och centerledaren Thorbjörn Fälldin blev statsminister upplevde Marita Ulvskog, i dag europaparlamentariker, valförlusten som en statskupp. Tydligare än så går det förmodligen inte att illustrera Socialdemokraternas maktfullkomlighet: ett demokratiskt val upplevs av socialdemokrater som en statskupp.

Socialdemokraterna är helt enkelt ett parti som förväntar sig att sitta vid makten och som gör i stort sett vad som helst för att behålla eller återta den. Inga principer är tillräckligt heliga för att inte kunna offras på maktens altare. Mot bakgrund av detta borde det egentligen inte komma som någon överraskning att Socialdemokraterna också i den här valrörelsen anser att partiet inte behöver förhålla sig till de allmänna spelreglerna, utan konstruerar sina egna. All animals are equal, but some animals are more equal than others.

Trots detta är det frapperande att läsa intervjun med statsminister Stefan Löfven i Dagens industri. På en fråga om olika regeringsalternativ säger han att om de borgerliga ska bilda en regering som har en majoritet bakom sig behöver de ta stöd direkt eller indirekt av SD. Han tillägger: “Jag tror dock att det långt, långt in i det borgerliga finna ett starkt ogillande inför att bli passivt eller aktivt beroende av SD.” Helt ogenerat fortsätter Löfven med att konstatera att om SD inte röstar emot honom kan han fortsätta som statsminister. Han anser inte att det är samma sak som att ta passivt stöd av SD: “Om SD agerar så kan han inte göra något åt det”.

Löfven försöker inte ens dölja det faktum att han anser sig stå över de principer han anser gäller andra. Trots att det är helt uppenbart för läsaren. Det är inte bara ett arrogant beteende som blottar en respektlöshet gentemot väljarna. Det visar dessutom Socialdemokraternas principlöshet och makthunger.

Det är sannolikt samma mekanismer som gör att Socialdemokraterna har valt att ställa in slutdebatten i Sveriges Radio med oppositionsledaren Ulf Kristersson 2 september. När spinndoktorerna bedömer att det missgynnar partiet om statsministern deltar i en debatt låter han helt enkelt bli. Beteendet avslöjar samtidigt att omsorgen om det egna partiets ställning är långt mycket viktigare än väljarna och det demokratiska systemet. Någon annan förklaring är svår att hitta till att Löfven ställer in den debatt, som han nära nog har en skyldighet att ta.

Ränderna går aldrig ur Socialdemokraterna. Men partiet är inte vad det en gång var. Stödet för socialdemokratiska partiet minskat i hela Europa. Sverige är inget undantag. I Frankrike fick Socialistpartiet sex procent av rösterna förra året. I Sverige går det inte så dåligt, men stödet minskar kontinuerligt och enligt undersökningar sympatiserar inte mer än var fjärde väljare med partiet i dag. Det är en halvering jämfört med toppnoteringen på över 50 procent 1968. Det är dags att Socialdemokraterna vaknar upp och inser att partiet är ett bland andra och att tiden då det gick att konstruera sina egna spelregler och komma undan är förbi.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *