Christofer Fjellner

Stå upp för det fria företagandet

Den 4 oktober är kanelbullens dag och för många en förhållandevis god ursäkt att ta en kanelbulle eller två. Men för alla oss som gillar fri företagsamhet är dagen kanske en av de viktigaste under året. Det är årsdagen för att Sverige till slut fick nog av socialiseringen av landet och gick ut på gator och torg i protest mot Socialdemokraternas löntagarfonder. I dag är det 35 år sedan 100 000 människor samlades i Stockholm för att överlämna en skrivelse till partiledarna med uppmaningen “För Sveriges bästa. Nej till löntagarfonder!”

1976 hade LO-ekonomen Rudolf Meidner vunnit gehör på LO-kongressen för sitt förslag om löntagarfonder. Förslaget innebar i korthet att privata företags vinster skulle omvandlas till aktier som tillföll löntagarna – det vill säga facken. I praktiken skulle det innebära att företagen på sikt togs över av fackförbund och det privata ägandet skulle försvinna. LO-tidningen pryddes med rubriken “Med fonderna tar vi över successivt”. Socialdemokraterna tvingades sedan ta med sig förslaget i sin politik och gick efter maktövertagande 1982 fram med ett förslag.

Även om förslaget var urvattnat fanns kärnan kvar. Förslaget gjorde många medborgare rädda och företag och organisationer beslutade sig för att anordna en demonstration. Demonstrationen hade ingen politisk färg, utan var helt enkelt en protest mot att svenska företag skulle socialiseras. Trots hårt motstånd infördes sedan fonderna, även om de i praktiken inte betydligt mer urvattnade an i ursprungliga förslaget. De skulle finnas kvar tills dess att borgerligheten med Carl Bildt i spetsen tog makten 1991.

Det finns flera lärdomar att ta med oss från den 4 oktober.

Först och främst är det värt att notera att Socialdemokraterna så sent som på 1980-talet drev en politik som på sikt skulle avskaffa eller åtminstone radikalt urvattna det privata ägandet. Lägg därtill att förslaget tvingades på partiet av ett mäktigt LO, vars representanter an i dag utgör en stor del av Socialdemokraternas riksdagsgrupp. Det är ytterst problematiskt att en facklig organisation alltjämt åtnjuter ett stort inflytande över Socialdemokraterna.

För det andra visar turerna kring löntagarfonderna vikten av långsiktig opinionsbildning. Från början var de flesta politiska partierna positiva till förslaget. Dåvarande Folkpartiet hade till och med sitt eget förslag för löntagarfondernas utformning. Några år senare skulle de borgerliga partierna dock tillsammans författa en motion, vilken förordade ett direkt avskaffande. Året därefter skulle de i regeringsställning avskaffa de. Därtill möttes fonderna av ett brett folkligt motstånd. Någonting hade hänt och vi kan i efterhand se betydelsen av att SAF, bland andra, långsiktigt verkade för ett friare samhälle.

För det tredje är det värt att notera att borgerligheten på lång sikt vann. Sedan 1983 har Sverige förändrats radikalt. Skatterna är lägre, alla statliga monopol förutom ett är borta. Människor kan i dag välja skolor, äldreboenden och vårdcentraler, utan att det offentliga kan ha synpunkter. Vi erkände tillslut att vi är en del av västvärlden och är sedan med mer än 20 ar medlemmar i EU.

Men det viktigaste att ta med sig är att kampen för ett fritt samhälle alltjämt fortsätter. Vi ser hela tiden tendenser till att begränsa människors frihet och det privata ägandet. Dessa tendenser måste kontinuerligt bekämpas. Det är vårt ansvar gentemot framtida generationer. Det är också vårt ansvar gentemot tidigare generation att fortsätta kampen de har fört och försvara det de har åstadkommit och uppnått.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *