Christofer Fjellner

Stoppar godtyckliga importregler

Ibland är det stora inte vad man åstadkommer utan vad man faktiskt lyckas stoppa. Just nu slutförhandlas nya regler för växthälsa mellan Europaparlamentet och ministerrådet. Det handlar alltså om lagstiftning som ska hindra nästa almsjuka, tallvedsnematod eller xylella-angrepp på olivträd. Det är viktigt att vi har ett regelverk mot spridning av växtskadegörare som fungerar och är effektivt. Men det är lika viktigt att vi inte sluter oss och hindrar importen av växter och utsäde i onödan. En central del i lagstiftningspaketet är just reglerna för import av växter och utsäde.

I Europaparlamentet hade jordbruksutskottet krävt en sluten lista för import av växter och utsäde för att hindra import av växtmaterial som kunde riskera att föra med sig smittor till Europa. Men i omröstningen i plenum förra våren lyckades jag tillsammans med några andra frihandelsvänner få bort den slutna listan och få gehör för det riskbaserade system som EU-kommissionen hade föreslagit. Men EU:s medlemsländer ville gå längre. I förhandlingarna mellan rådet och parlamentet lyckades protektionister från Sydeuropa driva igenom ett system som i mångt och mycket liknade den sluta lista som jordbruksutskottet hade föreslagit. Det hade räckt att en växt kan växa utomhus för att EU-kommissionen skulle kunna sätta upp den på listan över växter som inte får importeras. Det är få växter som inte kan växa utomhus. Det är uppenbart orimligt och skulle leda till en godtycklig tillämpning av importskyddet.

När Europaparlamentet landar fel är det skönt att vara gammal i gården och tillhöra parlamentets största partigrupp EPP. När jag fick höra att förhandlingarna hade hamnat i diket ringde jag helt enkelt upp vår grupps förhandlare, vår gruppledare i jordbruksutskottet och förhandlarna för den liberala och konservativa gruppen. Alla är personer jag har jobbat med tidigare och känner väl. Efter många och långa samtal verkar vi nu vara ense. Vi kan inte ha europeisk lagstiftning som bygger på godtycklighet och där EU-kommissionen så fort den får påtryckningar kan förbjuda import.

I förhandlingarna igår gick man därför tillbaka till ministerrådets ursprungsförslag. Jag hade hellre sett att man gått tillbaka till den riskbaserade modell som EU-kommissionen hade föreslagit, men ministerrådets linje är trots allt en kompromiss som jag kan leva med. För att förbjuda import kommer det att krävas betydligt mer än att växten kan växa utomhus, och när EU-kommissionen föreslår importstopp i framtiden kommer det att krävas kvalificerad majoritet av EU:s medlemsstater röstar för. Och Europaparlamentet kommer att få möjlighet att överklaga beslutet.

Det kan tyckas som en liten skitfråga. Men för de som hade drabbats är den viktig. Och inte minst är principen viktig. Politiker och byråkrater ska inte kunna förbjuda saker utan goda grunder. Det är många politiker som pratar om vad de vill göra och vad de gjort. Men minst lika viktigt är faktiskt vad vi inte gör – vad vi lyckas stoppa. För många problem löses inte med mer politik utan med mindre. Därför är det skönt att vi lyckades stoppa de godtyckliga importreglerna för växter och utsäde.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *