Christofer Fjellner

Tagg: Venezuela

Totalt 1 inlägg

V och MP tar inte avstånd från förtryck i Venezuela

Den som följer min blogg har säkert lagt märke till att det är vissa frågor som återkommer. En av de mer otrevliga sakerna är Vänsterpartiets förhållande till förtrycket i socialistdiktaturer, i synnerhet Venezuela. Samtidigt som folk har gått ut på gatorna för att demonstrera  för demokrati och frihet i försöker de flesta av oss i EU att visa vårt stöd.

Vi har under mandatperioden behandlat många resolutioner om utvecklingen i Venezuela. Varje gång väljer Vänsterpartiet att avstå från att ge de demokratiska krafterna i oppositionen sitt stöd. Med tanke på vänsterns tendens att hamna på fel sida av historien kan man tycka att de anstränga sig för att nu hamna rätt. Men ränderna har inte gått ur och i går valde de återigen att ställa sig på fel sida. Den här gången fick de dessutom sällskap av Miljöpartiet.

Allt sedan den socialistiske diktatorn Hugo Chavez tog makten 1999 och efter sin död 2013 ersattes lämnade av Nicolás Maduro, har landet befunnit sig i fritt fall. 87 procent av befolkningen lever i fattigdom, 78 procent av barnen i landet riskerar undernäring och 31 av 1000 barn dör innan deras femårsdag. Det är på grund av förskräckande siffror som dessa, tillsammans med rapporter om fängslanden av oppositionella och våld mot journalister som Moderaternas grupp, EPP, den liberala gruppen ALDE och konservativa ECR skrev en gemensam resolution. I den fördömde vi situationen som regimen försatt landet och dess befolkning i, och regimens våld mot journalister och oppositionella.

Vänsterpartiets lojalitet med sina meningsfränder i den venezuelanska regimen tillät dem emellertid inte att rösta för vår resolution. De motsatte sig också att uttala stöd för en självständig utredning av de omkomna i de senaste månadernas protester. Vänsterpartiet vägrade dessutom att fördöma den kubanska inblandningen, som bidrar till Maduro-regimens förtryck.

I stället skrev vänstergruppen i Europaparlamentet  i egen resolution. I den förvrängs verkligheten till oigenkännlighet. Det senaste valet skedde under ”jämlika, rättvisa och öppna förhållanden” och den prekära situationen landet befinner sig i beror på USA.

Det är förkastligt, men inte förvånande, att Vänsterpartiet hänger sig åt den här sortens diktaturvurmande. Det har de alltid gjort.  Varför Miljöpartiet konsekvent väljer att rösta tillsammans med europeiska kommunistpartier är däremot en gåta. Särskilt då de är en del av en regering som numer också uttalar sitt stöd för Juan Guaidó som interimspresident.

Jag tror faktiskt inte att miljöpartisterna i Europaparlamentet stöder Maduro. Jag tror att deras hållning snarare förklaras av gruppen de sitter i. Men om man blint följer  gruppen och landar i att man inte vill stödja demokratiska krafter så har man antingen dåliga vänner, eller bristande integritet. Det är fullt möjligt att rösta annorlunda än sin partigrupp i Europaparlamentet. I valet mellan diktatur och demokratiska krafter borde det valet vara enkelt.

Nu är det mindre än två månader kvar till valet till Europaparlamentet. Min förhoppning är att de demokratiska krafterna i Venezuela så snart som möjligt får makten, och att nästa parlament inte behöver behandla liknande resolutioner. Därtill hoppas jag att de svenska parlamentariker som blir invalda har integritet och moral nog att åtminstone försöka hamna på rätt sida av historien. Socialismen har skördat tillräckligt många offer.