Christofer Fjellner

V och MP sviker de förtryckta i Venezuela

Idag röstade Europaparlamentet om en resolution angående situationen i landet och kommande presidentvalet i Venezuela, 20 maj. Samtliga svenskar stödde resolutionen, förutom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Att Vänsterpartiet har svårt att förhålla sig till socialistdiktaturen är ingen nyhet. Men att Miljöpartiet har samma problem är faktiskt uppseendeväckande.

Att Venezuela har blivit en förtryckande diktatur och att det kommande valet inte kan kallas demokratiskt har gått få, förutom den europeiska vänstern, förbi. Hur vänstern blundar för förtrycket i Venezuela blir sällan tydligare än när Europaparlamentet behandlar och kommenterar utvecklingen i landet.

Vi i EPP, partigruppen som Moderaterna tillhör, stod tillsammans med socialdemokraternas grupp S&D, Liberalernas och Centerpartiets grupp ALDE och brittiska Tories grupp ECR bakom en gemensam resolution som fördömer utvecklingen i landet. Resolutionen tog också upp det faktum att en koalition bestående av oppositionspartier har förbjudits från att delta i valet och att det är ett allvarligt avsteg från de grundläggande principerna för ett demokratiskt val.  

Vidare vill vi som står bakom resolutionen att politiska fångar släpps och att den ekonomiska och sociala krisen som plågar landet får ett slut. Den socialistiska regimen använder  våld mot sin egen befolkning och bidrar till att fattigdomen i landet ökar och blir mer utbredd. Problemet med socialism är att du förr eller senare får slut på andras pengar och att du då måste använda våld för att tysta människor som opponerar sig.

Dessa i mina ögon ganska modesta påpekanden var dock mer än vad den europeiska vänstern tål. Därför valde den att skriva en egen resolution, som är full av förskönande omskrivningar och förnekelse av verkligheten. Vänstern anser inte att det kommande valet lider av ett demokratiskt underskott och stället för att fördöma förtrycket av opposition och uppmana till de politiska fångar som sitter fängslade friges siktar de in sig på sin eviga fiende: USA. Även EU fick sig en släng av sleven. Det stora problemet är enligt vänstern att USA och EU lägger sig i Venezuelas inrikespolitik. Att lägga sig i inrikespolitiken innebär i det här fallet att USA och EU har infört sanktioner mot landet och att man stöder oppositionen i landet.

Avslutningsvis uppmanar vänstern politiker utanför Venezuela att inte använda situationen i politiska syften. Det är svårt att sjunka lägre än att anklaga politiker som vill arbeta för demokrati och frihet i en förtryckande diktatur för att vara politiska opportunister.

Vänsterns agerande är ingenting nytt. I april 2017 röstade Europaparlamentet för en resolution som fördömde utvecklingen i landet efter att våld använts mot demonstranter. Vid tiden för omröstningen hade drygt 20 personer mist sina liv. Vänstern skrev även då en alternativ resolution. De krävde istället att Europaparlamentet skulle erkänna att utvecklingen i landet inte gick att skylla på den socialistiska regimen. De menade att det handlade om desinformationskampanjer som bedrivs i utländsk regi.  

Listan kan göras längre. Europaparlamentet hedrade i december förra året oppositionen i Venezuela med Sacharovpriset för deras kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. När resten av parlamentet ställde sig upp och applåderade pristagarna valde vänstern att bojkotta ceremonin.

Alla som gör anspråk på att kalla sig demokrater borde ta gemensam ställning mot det socialistiska förtrycket i Venezuela. Det är mycket allvarligt att varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet klarar av denna till synes enkla uppgift. Med tanke på att Miljöpartiet sitter i regeringen kan man fråga sig om den svenska utrikespolitiken har tagit en ny riktning.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *