Vallöfte: Bort från ineffektiv och orättvis jordbrukspolitik
En av de mer intensiva diskussionerna på mitt vallöftesforum drogs igång av TheWestGot och rör EU:s jordbruksstöd: ”Visst kan en sann liberal i någon form erkänna verksamhetsstöd till branscher i behov, men absolut inte i den här omfattningen som har varit, och fortfarande är!” Nej, jag håller med. Såhär kan vi inte ha det.
EU:s jordbrukspolitik måste reformeras i grunden. I ärlighetens namn är det en uppfattning som delas av alla svenska partier, så frågan om huruvida man vill att EU ska bestämma över och betala för jordbruket är nog svårt att använda som röstkompass i det svenska valet. Men sedan skiljer ju sig bevekelsegrunden för att man är motståndare till dagens vansinniga politik åt mellan partierna.
Jag är emot jordbrukspolitiken av ett par anledningar. Den främsta är att det omfattande jordbruksstödet är det enskilt största europeiska hindret mot ett internationellt frihandelsavtal. CAP innebär att fattiga länder – på goda grunder – drar sig för frihandelsavtal med Europa eftersom de aldrig kan matcha våra subventioner till den sektor som oftast är en av deras få komparativa fördelar.
En annan anledning är att jag inte tror att någon sektor mår bra av långtgående politisk styrning. Jag tror helt enkelt att stora delar av det europeiska – för att inte tala om det svenska! – jordbruket skulle må bättre utan politisk inblandning. Svenska bönder drabbas negativt av att EU håller ett i stora delar av Europa ineffektivt jordbruk under armarna genom konstgjord andning.
Resultatet är alltså att EU slösar pengar inom unionen, samtidigt som det gör att övriga världen inte kan komma överens om ett gemensamt frihandelsavtal.
Jag inser mina begränsningar och erkänner därför att jag inte kan lova att stoppa jordbruksstödet eller omforma jordbrukspolitiken. Däremot lovar jag att rösta i en riktning som tar steg bort från politiskt styrning, ekonomiskt stöd och en sluten marknad.
