Christofer Fjellner

Vänsterpartiet har inte gjort upp med sin totalitära historia

I veckan är det 50 år sedan Warszawapaktens stridsvagnar rullade in i Tjeckoslovakien. Landets ledare Alexander Dubceks hade under våren försökt lansera en “socialism med mänskligt ansikte” med liberala reformer. Men press- och yttrandefriheten och avstegen från planekonomin kunde emellertid inte tolereras av Moskva som bemötte reformerna med våld. Totalt mördades 137 tjeckoslovaker och Pragvåren fick ett abrupt slut.

Vi behöver inte leta länge för att hitta exempel på socialismens totalitära drag. Historien är fylld av liknande exempel, där människor förtrycks, torteras och mördas i socialismens namn. De förtjänar alla att uppmärksammas. Vi får aldrig glömma eller förlåta det lidande miljontals människor utsattes för under merparten av 1900-talet. Det är någonting demokrater i alla partier borde kunna enas om.

I dessa tider när det är populärt att tala om de politiska partiernas rötter. Sverigedemokraternas historia är förkastlig och blir med rätta ofta fördömd av politiker i alla andra partier. Men det är också värt att påminna om att det också finns ett parti i svensk politik som utan att blinka gnuggade axel med förtryckets krafter runt om i världen – också långt efter Pragvåren. Det partiet heter i dag Vänsterpartiet och har tidigare gått under namnen Vänsterpartiet Kommunisterna och Sveriges Kommunistiska Parti. Partiet var en del av Komintern, en rörelse som arbetade för världskommunism och löd direkt under Moskva.

Även om Praginvasionen ledde till protester från Vänstern behöll de kontakten med sina kommunistiska vänner över hela världen, inklusive Sovjetunionen. I en omröstning på partikongressen 1981 vägrade en förkrossande majoritet av delegaterna att bryta kontakterna med diktaturerna i Öst. Samma år som Berlinmuren föll närvarade Vänsterpartiets partisekreterare vid firandet av DDR:s 40-årsjubileum. Ett större svek mot de miljoner som led under socialistdiktaturen i Östtyskland är svårt att föreställa sig.

Traditionen att försvara diktatorer lever kvar i modern tid. Trots att partiet har ett nytt namn har de inte  gjort upp med sin egen historia. Vänsterpartiets tidigare ledare Lars Ohly benämnde sig själv kommunist. Och när Kubas diktator Fidel Castro dog kunde samme Ohly inte hålla sig från att beskriva honom som en inspirationskälla. Ali Esbati, som sitter i Vänsterpartiets partistyrelse, har likaså skrivit hyllningsartiklar om Castro, och bortförklarat det politiska förtrycket med att Kuba minsann inte var en demokrati innan den kubanska revolutionen.

Ohlys efterträdare, den nuvarande partiledaren Jonas Sjöstedt kallar sig dessbättre inte för kommunist. Han är inte heller lika pigg på att hylla historiska mördare. Men de auktoritära dragen bland partiets företrädare lever kvar. Vänsterpartiet sitter alltjämt kvar i en partigrupp i Europaparlamentet som inte vill ta avstånd från diktaturen i Venezuela. Vänsterpartiets systerpartier använder fortfarande hammaren och skäran som partisymboler i Europaparlamentet. Det är synnerligen osmakligt då det finns ledamöter i samma byggnad som förföljdes av de regimer som styrde deras länder fram till 1989 eller 1991.

Vänsterpartiet är duktiga på att ta upp Sverigedemokraternas historia. Det gör de helt rätt i. SD har ett mörkt förflutet och det ska vi komma ihåg. Frågan är dock varför Vänsterpartiet själva är så dåliga på att göra upp med sin egen historia, som ju bevisligen också i relativ närtid tid innehåller djupt antidemokratiska sidor.

Så länge Vänsterpartiet inte gör det själva är det upp till oss andra att påminna om vad som faktiskt hände under förra seklet. En och annan kanske tycker att det är onödigt och överflödigt. Men så länge populära svenska artister kan uppträda i tröjor utsmyckade med hammaren och skäran på en Pridefestival finns det mycket arbete kvar att göra. Det som drabbade människorna i Tjeckoslovakien får aldrig hända igen. Det är en av våra viktigaste uppgifter att se till.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *