Christofer Fjellner

Vi kan inte reglera och fördela fram ekonomiskt välstånd

Den här veckan röstar Europaparlamentet om rekommendationer till EU-kommissionen och medlemsländerna om villkoren på arbetsmarknaden. Ofta när frågor som rör arbetsmarknad och sysselsättning behandlas ligger tyngdpunkten på fler regleringar och höjda trösklar, snarare än på jobbskapande och stärkt konkurrenskraft. Den här omröstningen är inget undantag och följer samma mönster som diskussionerna om en pelare för sociala rättigheter och det så kallade utstationeringsdirektivet, som reglerar villkoren för arbetare som är anställda i en medlemsstat men arbetar i en annan. De svenska socialdemokraterna försöker samla stöd i de här frågorna, men fler regleringar och mer omfördelning kommer aldrig att vara lösningen på Europas problem.

För mig finns förvisso delar i det här förslaget som i sak inte är särskilt kontroversiella och som går att att skriva under på i en svensk politisk kontext. Men rapporten har helt fel fokus och klampar dessutom in på politikområden som utan tvekan är medlemsstaternas och inte EU:s ansvar. Det handlar dels om vilken ekonomisk politik som medlemsstaterna ska föra. Men också om frågor som är kopplade till den sociala pelaren och utstationeringsdirektivet. I förslaget uppmanas kommissionen att vidta åtgärder i frågan om föräldraledighet samt driva på för ökade regleringar som gör det svårare för människor att jobba i andra länder.

Ett annat stort problem är att vänsterpartierna och Socialdemokraterna när det kommer till arbetsvillkor inte vill göra skillnad på regelmissbruk och fusk å ena sidan och konkurrens och flexibilitet på arbetsmarknaden å andra sidan. Vänsterkanten försöker misstänkliggöra alla anställningsformer som inte är tillsvidareanställningar på heltid genom att klumpa ihop dem med fusk och regelmissbruk och kalla dem för osäkra anställningar. Det här lyckades vi få bort i det slutgiltiga förslaget. Men det är ytterligare ett exempel på att det från vänsterhåll inte finns någon förståelse för behovet av flexibilitet på arbetsmarknaden och att trösklarna in på densamma faktiskt påverkar människors möjlighet att komma i arbete.

De svenska Socialdemokraterna försöker driva på utvecklingen åt fel håll i många av de här frågorna, både hemma i Sverige och här i Bryssel. Det är symptomatiskt att Stefan Löfven ska stå värd för ett “socialt toppmöte” i Göteborg tillsammans med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i november. Men Socialdemokraternas utgångspunkt är felaktig när de tror att det är fler regleringar och mer makt till EU i frågor som handlar om arbetsmarknaden är lösningen.

Det behövs en principiell diskussion både i Sverige och EU om hur ekonomiskt välstånd skapas, som utgår ifrån att det viktigare hur det skapas än hur det fördelas. I dag är det inte sällan tvärtom. Socialdemokraterna tycks tro att vi kan reglera och och fördela fram välstånd. Men det är inte och kommer inte heller framöver att vara fler regleringar som Europa behöver. Vad som behövs är reformer som skapar incitament till arbete och investeringar, som gör att konkurrenskraften stärks och nya arbetstillfällen skapas. Vi kan ha aldrig så många regler, men finns det inga jobb för människor att gå till spelar reglerna ingen roll.

0 kommentarer

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *